olympicAtt simning varit en given del av de moderna Olympiska Spelen sedan starten i Aten 1896 är nog ingenting som direkt förvånar folk. Denna lättillgängliga sport är uppslukande, inte enbart för utövarna, utan även för de som står som åskådare. Till en början var det endast män som fick delta, och damerna behövde vänta i hela 16 år (1912) innan de fick göra männen sällskap. De erbjöds dessutom endast ett fåtal grenar inom OS-simsporten.

Sett till den stora bilden är simning en av de absolut största sporterna inom OS, med så många som 34 grenar på programmet. Det är en extremt populär sport, och inom OS kan man räkna med så många som 950 deltagare. Den största skillnaden från simningens begynnelse i just OS-sammanhang är nog att idag utförs de flesta tävlingarna i bassänger, istället för i bland annat bukter, vikar och hav. En direkt hänvisning till detta är den kommentar ungraren Alfred Hajos uttalade i Aten 1896, efter att ha vunnit 1200 meter fritt; “Viljan att överleva översteg viljan att leva”.

Det var nämligen så att de första moderna spelen i simning utfördes i den isande kalla Zeabukten, strax utanför Aten, vilket mer än väl förklarar vinnarens val av ord.

Vid tävlingarna i Paris fyra år senare avgjordes grenarna i floden Seine. I London 1908, efter ytterligare åtta år, så hade man avancerat och sett till att i mitten av friidrottsarenan bygga en 100 meter lång pool där deltagarna fick utföra tävlingsmomenten. I dag behöver man inte längre oroa sig för att varken frysa eller svepas i väg av en vild ström – nu för tiden avgörs OS i tempererade 50-metersbassänger.

Det har inte heller alltid varit dagens självklara grenar av simning som fått göra sig en plats i de Olympiska Spelen. I begynnelsen av OS fanns en del underliga grenar med, som bland annat undervattensimning. Åtta nationer (varav Sverige var en av de deltagande) såg till att enhetliga regler framställdes för simsporten, som fick sitt första VM 1973.

För att läsa mer kan du klicka här för att se hur simning ser ut inom OS idag.